The Nowhere Girl

Det speciella med denna låt är att varje gång jag lyssnar på den, får den mig att tänka på en gammal vän, en vän som var, för mig, som min siamesiska tvilling, min första riktiga kärlek och den som krossade mitt hjärta,en av dem som formade mig till den jag är idag. Om du läser det här nu och känner igen dig vill jag säga det jag aldrig fick säga och som jag nu, även fast vi blivit någorlunda vänner igen, måste få sagt,för att jag inte ska gå under.

Jag vet att jag har mig och min egen svartsjuka att skylla, den där kvällen när vi bråkade och vi officiellt slutade vara vänner, vi var båda hemska mot varandra på vårt eget sätt. Det var aldrig min mening att såra dig, jag ville bara vara en del av ditt liv, finnas nära.....betyda något för dig som du gjorde för mig. Du hade förändrats så mycket sen du åkte din väg, fått ett helt nytt liv, jag kände mig utbytt, ensam och svag. Det var den svagheten som förstörde allt och jag ångrar mig, och det jag skrev den där kvällen som jag är säker på att du aldrig läste, eller gjorde du? Det var bara den enda sättet jag kände att jag kunde bli hörd på, även om jag skrev det mer till mig själv än till dig, liksom jag skriver här. Vilket känns riskabelt och kanske idiotiskt, men jag måste.
Vi har nu börjat prata med varandra igen sen den gången vi möttes när jag satt på busshållplatsen och pratade i telefon med min mamma, vi pratade hela vägen hem på bussen och jag är så glad att få vara en del av ditt liv igen, även om det är en liten del.

En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig, jag önskar dig lycka

-Ingrid